Jag sa en gång som ett försvar att du under sjutton år hade varit min sorg...., men visst var det väl så att det var mitt egna val och endast min egen tid.
Om jag till dig det sade så låg det inte hos dig, utan inom mig var det en känsla som fanns.

I dag är du inte min sorg, du är min lycka och min framtid.
Det sägs att allt har en mening här i livet, i bland kan vi välja och tro.
I dag vet jag att jag inte är ensam på min vandring, för första gången lever jag i tvåsamhet!!

Jag väljer att glänta på dörren, för vad har under alla år funnits bakom denna stängda dörr??