Nu tändes hoppet i dina ögon,
trots att rosorna bleknat utav vanmakten i ditt sinne,

min blick stirrade ut i mörkret,
du omfamnade det skira helvete vilket utgjorde grundvalen för vår existens,

allt var tomt,
liksom våra drömmar engång lekt med tiden,

jag såg ned på stålet i min hand,
tillvaron färgades röd utav ditt hjärtas sista andetag,


i en smäll av saknad tapetserade jag väggen med mina tankar.