Jag var åtta år och fick en anteckningsbok i födelsedagspresent. Den var grön och småflicksglittrig med en vit häst plirandes på mig från framsidan. På kvällen storgrät jag, och varken mamma eller pappa kunde förstå vad felet var. De insåg inte att jag stod inför mitt livs största krav, en oundviklig uppgift.

När man äger en skrivbok måste man skriva i den!

Jag släpper pennan.
Vänder jag mig om och sträcker ut handen kan jag låta fingertopparna vandra över rader av böcker. Jag gör det.
Hårda ryggar, mjuka, spiralband, olika färg och form. Längst bak i raden skymtar någonting grönglittrigt.