Vi bodde i det gulnande torpet
,men bara i en evighet,
sedan flög ibisfåglarna till sina gudinnor och lämnade oss åt galenskapen nedanför.

Där kysste proletärens dotter mig och medan transistorradions sprakande proklamerade årtusendets slut så konstaterade vi tystnaden. Du värmde oss med förhoppningar medan de ensamma försökte uppfylla varandras enda dröm.
Plötsligt stod förnuftet bakom varje immigt fönster och då föll min utstuderade sågspånsvärld samman.

-
Så bröts vår pianoton och den skrek skarpt av
världsvan ilska. Men du var varken första, andra eller tredje, du visade mig bara
att kärleken fortfarande vingklipper flyttfåglar.