Konspiration.

Förföljelsemani.

Schizofreni.

Hallucinationer.

Självmordsbenägen.


Jag beskriver dig i så få ord.
Det är så oförståeligt.
Jag minns dig från när jag bara var ett barn.
Du var alltid där när jag kom hem från dagis.
Vi brukade äta nudlar, glass och massor av godis, även om det var mitt i veckan.

Saknaden av dig när du flyttade var så stor.
Du var min förebild och jag älskade dig.

Nu sitter du inlåst i ett rum.
På ett sjukhus.
Med konstant övervakning, Du svamlar.
Vi har aldrig gjort dig något ont.
Jag har inget jag kan förlåta dig för.
Du var min idol.

Jag kommer aldrig glömma när vi fikade.
Det var på ditt kaffe.
Alltid lika glad när vi kom.
Du var alltid där för mig.

Vart är du nu?

I ett rum,
på ett sjukhus.
Bakom låsta dörrar.

Full av mediciner och lugnande tabletter.
Vem är du nu?

Jag minns dig så väl.
Kan se dig framför mig.

Vad gjorde han med oss?

En familj som glidit isär redan från början.
Ingen litar på någon.
Alla är vi olika men vi kommer från samma människor.

En individ som inte längre finns med oss skapade detta.

Han lämnade oss alla, Allt är kaos.
Behöver att du kommer tillbaka, frisk.

Det har aldrig funnits någon konspiration, aldrig någon som vill göra dig illa.
Det är bara jag, minns du mig?
Du höll mig när jag var barn, vaggade mig till sömns.
Matade mig, badade mig.
Du lärde mig allt du visste.
Lät mig sitta i ditt knä och du hämtade mig på dagis.

Minns du mig?

Jag vill dig inget ont.
Jag älskar dig, så gör mig en tjänst och lämna mig inte nu..