Herregud
så korkad jag var
såg det jag ville,
levde i falskhet
och blundade
för verklighetens
sjaskighet.

Inte ens
ursäkterna
behövde du
uppfinna själv.
Jag lade orden
i din mun.
Så bekvämt
för oss båda.

Visst, dina tårar
var säkert äkta
på sitt sätt,
men ånger
i efterhand
ger ingen tröst
för ett hjärta
där ännu en
flisa av kärlek
slagits av.

Min ilska
borde vara
oändlig
men min trötthet
är större.
Besvikelsen
över din oförmåga
och min dåraktighet
gör att jag inte vet
vem jag föraktar mest.