Utanför mitt fönster står fyra kepsgubbar i ett hål i marken. I hålet finns en spindellik stålkonstruktion.
Gubbarna nickar och hummar, skrattar. Det regnar på kepsarna.
Ser att stålkonstruktionen rör sig, och att gubbarna talar till den, och inte till varandra!
Stålspindeln är påväg upp ur gropen, sträcker en tentakel till cykelstället. Rycker tag i cykelställets tak och stoppar in det i käften. En cykel slinker med. Det krasar och gnisslar, gubbarna tittar, nickar bifall, sen blir det tyst. Den slinker ner under huset, gubbarna skottar snabbt igen hålet, stampar lite på den lösa jorden, ställer in spadarna och går.