Detta är det första jag skriver sen den dag då du gick...
du lämnade mig kvar här med mitt sargade hjärta hängande utanför min kropp.
Du gick och kvar blev jag och det vi två en gång skapat av kärlek. Kvar i missär blev jag och vårat kärleksbarn.

Du hånade mig där jag hjälplös grät över att allt till slut slutade såhär.
Du hånade mig över min smärta, över mina sår som du så nogrant skapat i mitt innersta rum.

Nu sitter du där själv, grå och hjälplös.
Nu sitter du där med smärtan själv som du en gång gav mig.
Jag skall aldrig glömma, aldrig förlåta för allt ont du gjort och alla hårda ord.

Jag skall långsamt resa mig upp och gå vidare, ta hand om det vi en gång av passionens hetta och åtro skapade.