Genom hösten faller du,

glömskan

fångade min kärlek
hatade mina känslor,

såg mitt vara
kysste min ångest,

drack varet vilket rann ur hjärnan,

lagade mitt hjärta med tejp
drev ut alla demoner,

lät mig använda dina känslor då mina var defekta
stack ett hål i varje tanke,

torterade varje ven med slöa nålar
konstant jävla smärta,

skrek
ofta var dina pupiller röda av mina rosslande andetag,

landet jag aldrig såg,
kyssen du gömde,

mitt personliga helvete

denna galenskap
konstnärens altruism,

det som binder oss vid livet ännu
vemodigheterna i dina sargade ögon,

mötte min blick,
en undran
du darrade den kvällen in i sömnens hetta.

såg jag en tår i din kanyl




kysste dina ögon farväl

för att slutligen

kyssa döden