Hennes kyssar finner mina tankar outhärdliga,
liksom min poesi är röd av blodet vilket rinner ur ditt hjärta

du skapade ett förpestat helvete,
mitt hjärtas goda förutsatser svävar i det förflutnas boning,

en bild av det nyligen avlidna hoppet
friheten vi ej nådde,

samt hemligheterna ingen brydde sig om
vaknade medens till termerna av en sanning,

själen värkte
tankarna famlade,

mörkret i mitt hjärta var sanningen
döden såg mitt ringa förråd av termer att sätta på känslorna du bar,

sommaren då vi dog
i våran sanning mördade jag döden varje dag,

kastade vår ångest i soptunnor av kristall
delade aldrig nålar med ditt kval,

byggde nya sinnen
åt utav din styrka,

hörde hatet bortom vårt förnuft
en regnig natt dog vårt barn ,

liksom en skugga i dina drömmar
ja,
sade jag och omslöt din kärlek.

våra patetiska sanningar dödade allt,

och du skrattade åt detta