Det är bara en ändlös jävla utgjutelse av absurditeter
mammor som hetsat hem från jobbet över gråa gator, in på burher king för att få sin dagliga dos av undegrillad, blodig hamburgare, hon tuggar i takt till den pumpande gymmusiken, fy fan. det är snöfall och hopplösa utfall och undanflykter. världen är ett lik som släpas av en blind man med långt skägg, i vintergatans åissränna. Jordklotet är en pistolula i en av sex kammare som snurrar i rasande, klickande takt runt pistolens utlopp. Ett avlopp. En död himlakropp. Förstå denna absurditet i evighetens bottenskitk.
Vet du varför våran galax heter The Mily Way? För den kom till när gud sög på sin moders bröst och spottade ut den klumpiga, sura mjölken över rymdens lapptäcke. Jag hatar livet. Jag hatar alla dess aklokord om livets mening. Det är som med historier, de blir aldrig färdiga, bara övergivna. Precis så känner jag infölr alla jävla Goethe och Montaigne och Niteasches citat om lösningen på livets gåta. "Det är helt enkelt till för att levas.". Bah, det är inget svar på frågan. Det är bara ordonani.
Jag skulle inte hata livet så mycket om det inte vore för alla lagar och regler och bestämmelser och koder och symboler och tecken och myter. Nej, nu jög jag. Jag gillar myter och legender, de är som de små flarnen av oregano som strösslas på calzonen. De fyller en funktion, ge är ett måste för att det ska kännas rätt. Men allt annat, alla lagar och regle roch sociala konventioner. Vad kan vi ta för praktexempel...
Du ska jobba, du ska ha en partner, du ska inte vara otrogen, du ska älska dig själv, du ska vilja ha barn, du ska itne begå brott, du ska ta hand om din krpp, dricka måttligt, håkka dig borta från droger, dus aks inte slåss, itne bli arg, du ska betala med jämna pengar, du ska inte vara elak, du ska kunna anpassa dig, du ska kunna klara av stressen, du ska ta väl hand om djur om du har några, dus ak städa, diska, du ska äta, du ska klä dig prydligt, duscha varje dag, tvätta könet vid vartannat toalettbesök. Om du missar nått av detta... då är det meningen att du ska känna dig lite, lite skyldig.
Altså... bullshit... jag säger det igen tjur SKIIIIIT--att vi är sekulariserade, att vi är ateister. Våran gud är perfektion, sedlighet, alldaglig acceptans, normjakt. Vi ser ner på uteliggare, fyllon, slödder, skinheads, invandrare i gäng och föredetta brottslingar på exakt samma sätt som de religiösa ser ner på bögar, horor, hädare, kättare och ateister.
Så fort man bara visar tillstymmelsen till luffarbeteense, som att ha en trasig skjorta, att inte diska på två dar, att lukta svett en dag på året så är det alltid nån som ser ner på oss. Och det värsta, låt mig säga vad det värsta är, men itne höögtravande eller pretentiöst som om jag tror att jag löst värdagens gåta... men det värsta är att ingen säger nått eller erkänner att det är så. Det hade varit lättare om nån bara rakt ut sade: Du luktar svett idag och din skjorta är trasig. Du borde duscha och köpa ny skjorta, för annars kommer folk tycka att du är en schlashas, en luffare, att du är fattig och oälskad, deprimerad, resignerad, ogin och ofin och ful.
Det finns så mycket som vi vägrar säga. Som alla som kan vara anti-rasister men vill ändå inte umgås med invandrare. Som de som ser in i sin älsklings ögon och säger jag älskar dig, men några timmar senare tittar på gratis porr på pornhub.com. Som de som vill bli vegetarianer men älskar biff och hamburgare och julbord. Som de som älskar djur men äter gåslever.

Men jag har ju bara inte haft chansen att umgås med invandrare, annars hjade jag gjort det!
Men jag betalar i alla fall inte för porren, så jag göde ritne porrindustrin!
Men jag köper bara ekologiskt kött, ingen skada skedd!
Men jag äter bara gåslever på julbordet, för det är otroligt gott!

Nyårslöftena skrivs på små post-it lappar och fasts på raketerna och skickas upp mot en intet ont anande natthimmel. De faller som treblinkas aska ner över de snötyngda torgen. Ett klibbigt spindelväv ligger över oss alla, vi sitter alla fast på nått sätt, och många av oss längtar i hemlighet efter döden. För vad som helst är bättre än detta. Men spindeln tänker detsamma om sin lott, den vill inte krypa omkring och döda oss och äta sig fet på vårt kött. Spindeln är vegetarian förstår du. Spindeln är trött på kött.
Vem ska döda spindeln? Den har väl också rätt att dö? Låt oss alla äta råttgift, så spindeln får dö till sist. Så får vi kanske 7000 år av olycka. Men vad kan bli värre än detta?
Låt spindeln få dö, ät råttgift.