Flyger fritt nu
på vassa vindar

Som småsten mot
min kropp och själ
vassa och illvilliga

Så vill dom mig illa

Har inget att luta mig mot
utan mening och slut
flyger jag tung som
ett otympligt klot
som vindarna kastar omkring
till ingenstans och överallt

Hade jag falkögon kunde jag se
allt i hela världen
utanför och bortom
men kylan fryser tårarna till is

Inte ens min genomsyn
har jag med mig

Många skulle säga att det är
lycka detta , att sväva fritt
dom som vet var dom landar

Jag blir markgrevinna
där ingen vet, kanske aldrig
och ingenstans