Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Då hade vi allt vi kunde önska

Händelser i ett vanligt kök
en vanlig vardag
när fiskpinnarna bränner
fast i stekpannan

lingonsylten är slut
ungarna skriker och
potatisen kokar över

när tröttheten äter upp
allt det som är gemenskap
så att omvärldens katastrofer
förefaller försumbara

blir till minnen som dagar
av verklig familjelycka
sen, när golven har rämnat
och världen stuckits i brand

när endast torra potatisskal
återstår att äta

och inga flygplan längre flyger
till söderns sol, när längtan
blivit utan mening

Då inga energikällor återstår
vi värmer våra händer
vid alltför små vedbrasor

Så underbart vi hade det
tillsammans, ska vi tänka då
när ingen längre orkar
tänka på morgondagen

Då hade vi allt vi kunde önska




Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 253 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-01-20 18:29



Bookmark and Share


  Suzy med punkterna
En dag i mitt liv och jo visst gör tröttheten oss ofta blinda inför vad vi faktiskt har.
2010-01-21

    ej medlem längre
Det är i backspegeln vi får se en annan dimension av det upplevda. Så tror jag för just nu är för nära...
Väl beskriver du det stora i det lilla:)
2010-01-20

  Catharina Edin VIP
Vilka tänkvärda rader - men jag lever så - jag uppskattar vardagens fiskpinnar och inser att de är guld värda i 'hinzeit'. Det är vardagen som bygger livets stomme, och barnen utgör de underbara utsmyckningarna!
2010-01-20

  stenen/ Yv Ericsson
ja. varför är det så svårt att uppskatta de vidbrända fiskpinnarna?
just tröttheten är det förstås. mycket bra.
2010-01-20
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP