jag blev förolämpad idag

du sa att livet var ett skådespel
vi var bara roller
vi marknadsförde oss själva
vi var fel
men tjejerna tyckte du om
och du älskade din fru
men jag undrar om hon inte
älskade dig av rädsla

jag räknades ju inte som tjej,
så du sa att jag inte begrep
när jag sa att du hade fel

jag sa att du inte begrep
att jag hade rätt
och jag såg ilskan bakom dina glasögon


första gången jag såg dig så hade du din rosa skjorta
dina plastskor
och din barnsliga slips
jag tänkte ingenting om dig den dagen

jag minns också att du brukade gå runt
och tala om för tjejerna
att när du blev gammal och sjuk
så skulle din son
stänga ner systemet
jag undrar om det var du
eller han som kom med det förslaget

men du leffe, jag hoppas att du vet
att det är medhjälp till självmord
och det är olagligt i sverige
precis som förtryck

och du,
vad var den där slutsatsen nu igen?