Jag var så trött på allt festande runt mig och ville bara ha logn och ro, familjeliv.

Barn?

Mer än gärna, bara jag slapp att klämma ut dom själv. Du ville absolut inga fler barn ha.

Inget gjorde vi och det blev aldrig av att jag fick träffa dina vänner

Sitter ensam plötsligt

Orden i mina öron ringer din röst: jag vågade aldrig göra någonting för jag var rädd för din reaktion. Vilken reaktion? Jag tyckte jag tjatade om att göra något?

Så gick det några veckor och orden ringer i mina öron, så vill ju du inte ha barn heller och jag vill leva familjeliv och ha fler barn...

Det som var min  dröm var aldrig din dröm, sen gick du. Då var min dröm, plötsligt din dröm.