Vackraste fjäril mot solen
Med tunna vingar lyfter du mot vind
Så lätt är du som viskningar vore orden
I ljuset bländar din vinge min skuggade kind

I min öppna hand ser jag strålarna av ljus
Slocknar gör stjärnglansen i mitt hjärta
När stegen dör bort under dina fötters grus
Vilar min fjäril i ängslan och smärta

Där fanns inget mer av mig
Det var inget så vackert som fjärilen jag såg
Jag kunde aldrig jämföra mig med dig
Med all min sorg översköljd våg