Ingenting är vad det ser ut att vara.
En inre strid, en inre kamp.
Det är vad det är.
Någonting som man inte blir kvitt i första taget.

Inte en människa kan se det utanpå.
Det som jag bär, inom mig.
Det biter sig kvar
Och jag lever mitt liv som om ingenting hade hänt.

Fast även om det ser ut så, så kan jag inte leva.
Smärtan är för stor, och alla tankarna.
Jag blir aldrig nöjd.
Hur jag än ser på det så räcker jag inte till så som jag är.

Ingenting är vad det ser ut att vara.
För jag ler, jag skrattar.
Jag verkar vara glad.
Men det som jag känner inom mig, det är mitt rätta jag.