Snoka inte i min angelägenheter
ta inga genvägar här
genom min avlövade trädgård

sover här gör jag
min vintersömn

så stör mig inte
rör mig inte
bär inga ämbar hit
för att tappa mitt blod

lägg ifrån dig dittt gevär
jag är ändå inte längre rädd
min kyla stänger dig ute nu
som ett pansar

du som tog min längtan
och satte den i sträng
karantän
låt mej vara ifred nu
jag är ju här, och kan inte
gå min väg alls

min roll är att för alltid
vara förpliktad
mina falkögon inlåsta
i ett kassaskåp vars nyckel
du svalde

inte ens från äppelträdets
topp ser jag annat än kyla
en genomfartsled, belyst av
stillastående fångenskapsgult
ensamma nattvandrare
entaka bilar på väg mot
tomheten

barnens studsmatta står
till och med kvar här
övertäckt av snö för evigt
och breven jag skickade
kom i retur, kastade, spridda
över snötäckt gräs

så blev det, här är jag
det som var vi är ingenting


Uppstannat liv