Basgångar dunkar
dunkla ödesmättade
drar jag en kam genom mitt hår
se mig i spegeln
blankmatt blick
simmig av återhållna
kroppsvätsors krav

men ingenting lockar mig längre
ständigt sammansatt med krav
andras begär, inte mina
lockelser
till ingeting annat än självsvåld
irrar mina egna lustar tomt
ekar de som tomma plåtlådor
där känslorna fanns
är nu en öde plats

stor som ett torg i en mindre stad

där virvelvindar drar runt
rester från torgförsäljningen
får jag sand i ögonen
strör jag ut askan

de torkade resterna
från en död passion