Med många frågor och tankar
har jag levt vidare med mitt
liv

Har saknat, längtat, gråtit
och undrat om jag gjorde
något fel

Men med hjälp av mina minnen
har jag tagit mig igenom
svåra stunder och ensamna
kvällar

Bit för bit har jag plockats
ihop igen men de sista
bitarna saknas

Såren i hjärtat har delvis
läkt men några kommer
alltid finnas kvar

Men det jag känner nu är
nästan helt nytt för mig

Jag har börjat känna ett
hopp...
Ett hopp om att jag någon
gång i framtiden kommer
få bli sådär lycklig och glad