Forsen rinner med isklar blick
blåfärgad av himmlens zafir beklädda sikt
blandas av molnen i gråvita skikt
med solens varma barm
Draperad av regnets blänkande pärleband
Regnbågens färger i skyn bekläder
sträcker sin famn över jordens mossgröna läder

kvällen nalkas

Horizonten gulnar mellan 2 sfärer
färgas av blodröd strimma

Natten snart fäller sin skuggas klinga
dag djur faller djupt i sömnens linda


Syrsors musik trivsamnt från bakgrund växer
öppnar nattdjurs nyvakna ögons glans
Där uppe i ett träd ej allt för långt borta
En bevingad skugga gör med huvudet en lustig tornuggledans
ihåligt hoar nattjägarens stämma
skvallrar kusligt
om kommande mörkrets ödes timma

ut i landet mellan dagnatten ljuder ljuva toner
Lockar vilda djur att kela
till skepnad som i grönska spela
näverskor i gräset prasslar
trampar takt till glömnda visor
hemligheter nynnas fram
om vishet ifrån fjärran land

vacker sång om kärlek
från hjärtat hämntas fram

han Viskar intill öron
på vilda djur och fåglar

att Lycka fred och frihet
går med kärlek hand i hand

berättar om livets fantastiska äventyr
i ett gränsland med broar till hamnar
vid fantasins och sagors lyckliga land
där färdas spännande gåvor på tyget av drömmarnas väv
en gåtfullt mystiskt värld där godhet har sin givna plats

sent i dagens sista timma
smälter trädens taggiga konturers svarta bläck
lägger sig som ett täcke över skog och blomster ängar
och skingrar vild älvors dans
i sammetsbäckens dunkla dimma
som vilar tätt över dagskuggans dal


fljöten tystnar i figurens händer
en melodi som ingen känner
har han haft imellan sina händer
trött han reser sig i skymnings land
från stubben i skogsängens rand

rättar till sin röda mössa
styr med skor av näver
hem till sitt trygga bo
stiger trött in i stugan
får en kram av frugan
som med ved och fnöske
tänt en eldstads brasa
och ordnat i hemmets lugna vrå

efter kvällens mat och prata
och mys med smultronstrå

dom lägger sig i bädd av halm
sträcker sig och tar av sig sina mössor
för att vila sina huvuden på säck med sövande humleört
vänder sig omfamnade mot brasans stillsamma glöd
som skiner trivsamnt varm
låter nästan som den pratar
när den knäpper och sprakar



där ute vandrar vind i träd och grenar
in genom fönstret dansar
leker i båda figurers alla håriga ändar
Blåser liv i nerbrunnen glöd
skojar med eldens lågor som lekfullt
slingrar och virvlar runt dess flammande lockar
rusar upp tillsammans genom skorstenen och hälsar
med mjölkvit rök på den stjärnklara natten

Däruppe på bjälken en fågel kurar
tittar ner på figurerna som i sängen lurar
och noga iakttar filuren som nu i fotänden
vid fötter belåtet kurrar

den lömska katten som med ena ögat halvöppet kikar
listigt låtsas sova för att fågeln fånga i obevakat ögonblick

plötsligt i rummet bullrar och fnissar

katten och fågelns intresse dras till den ena av dom välbekanta
figurerna i sängen som snarkar

dock utan att sluta bevaka varann

Nyfiket tittar dom på tomten som muntert ler
åt det han i drömmen ser

även tomtemor ler lyckligt när dom drömmer om varandra







sLuT



ändrar lite här och där då och då