Hon har känt så lite
så länge nu

  skuggan, den har letat sig
  långt över hennes kind

tiden, den skaver ständigt i henne
får det slutna att gå upp

  ljuset, det böjer sig, kryper ihop 
  inväntar henne tålmodigt.

Hon har längtat så länge
på något nu

  känslor, de har tilllåtits sina
  vägrats sitt förvärv

orden, de har stumt bäddats
förvisade som påföljd

  styrkan ligger ännu förtöjd
  väntar ut stormen.

Hon har sökt efter livet
mellan sina andetag

  sekunderna har utmanat henne
  vässat hennes mellanrum 

genvägar har lockat henne
där hon har gått vilse.

Hon inser nu att det får ta
den tid det tar

  för henne att hitta hem...