Hon är trött.

Trött på att spela sin roll som den
'tålmodiga'.

Trött på att vara trött på att vara trött.

Allt går i en cirkel, hennes
fötter tycks aldrig nå sitt mål.

Vad är hennes mål?

Hon är trött på att undra,
fundera över vad som skulle kunna
vara på riktigt.

Trött på tankarna som fyller hennes huvud
dag och natt,
timme efter timme,
minut efter minut,
sekund efter... alltid.

Hon är så less på att inte vara bekymmerslös.
Som alla andra verkar vara.
Precis som alla andra verkar tro
att hon är
hela tiden.

Hon vet hur man blir glad på beställning, hon vet
hur man sträcker ett leende till nästintill äktaste autencitet, hon
vet
vilka ord som gör omgivningen nöjd och lugnad.
Hon vet inte, har aldrig förstått hur
man blir glad innerst inne när man är ledsen.

Hon är trött
så trött
på att försöka,
på att kämpa
mot sig själv.