1806..det är mörkt..doften av gammal jord genomsyrar luften..lägger ner handen och känner den kalla jorden under mina naglar..ser ner på mig själv..trasiga..blodiga fötter som är nakna och fulla med smuts..säckvävsliknade trasor hänger på min tunna kropp..under är den invirad i lindor för mina nyutväxta bröst inte ska synas..man måste vara pojk för att få arbeta här..flickor får inte vara här..vi äter soppa..långa rader med halvstora barn som jag själv sitter på träbänkar..fönster som i en kyrka.. stora..väggar av sten..stora "vuxna" står med piskan i hand och väntar på att någon ska ge dom tillfälle att få visa sin makt...springer på gatorna..är trött..så in i döden trött..människor skriker..förtvivlan ekar i luften..det brinner..staden faller runtomkring..röken är tjock..jag lägger mig ner i en smutsig gränd..blundar..är inte rädd..försvinner sakta bort..till den vackra världen..där allt bara..är..fnittrat förnöjt..det är så skönt att va här..
Fri vers
av
kråkan
Läst 197 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2010-03-03 11:39
|
Nästa text
Föregående kråkan
Senast publicerade
Min Camino Rätt.. elleR fel SåKlArT Trollsländan Dottern Mamman och pojken FrÅgan? NyriK Se alla |