Farorna har hotat länge nu

bakom dörrar, i hålor i marken

allt ser så förföriskt ut
bladgrönskan, luktärtorna
flimrande skuggor
platanerna som skydddar
med sina mjuka bladhänder

döljer underströmmarna
som söver mig undan
de värsta katastroferna
en gammal träbänk står
i platanens djupa skugga

där somnar jag så sött
under trädet, sover mig
igenom jordskred och orkaner
genom själva apokalypsen

vaknar som om ingenting
hade hänt, som om vore det
en alldeles vanlig dag

men luften dallrar
den förut så friska luften
och jag inser att
svaren på de stora frågorna
passerade just här

medans jag sov

blottlades farorna