Att vakna kl 02.26
När du vänder dig om
böljar täcket till
I våg efter våg
strömmar din värme mot mig
Jag är bryggan vid stranden
och på ryggen fryser vattnet till is
Du sköljer över mig
når mitt ansikte
Din doft fyller mig
får mitt inre att skälva
Jag är tusentals vass strån
som vajar i takt med vattnet
Du driver mig mot stranden
med havets samlade kraft
närmare närmare närmare
tills handen smälter samman med din hud
Jag är båten som rider din våg
följer dess rullningar mjukt och följsamt
Du låter mig vandra
längs strandbrynet i solnedgången
Min näsa och mun bjuds på en resa
svävande tätt över dina dyner
Jag är läppar som smakar på havets salt
förtrollad minns jag strändernas doft
Du lägger mig sakta ned
låter min kropp täcka ditt liv
Vår hud smälter samman
tills jag inte kan undgå
att känna leendet i din beröring
och se skönheten i din sång