Min Älskling!

Min ungdom, min oskuldfullhet

och det främmande i min situatiion

kanske lindrar min skuld.

Men eftersom jag

gjorde det är jag skyldig.

Jag måste vara skyldig,

eftersom Herren tog mitt barn

ifrån mig.

Om de ord jag just har skrivit...

...inte kom över mina läppar

i din närvaro...

...trots att jag hade upprepat

dem tusentals gånger inom mig...

...berodde det på att jag var rädd

att mista dig för alltid.

Av kärlek till dig

övervinner jag den rädslan

och ger dig det här brevet.

När du har fått det

håller du mitt liv

i dina händer.

Jag hoppas, jag bävar.

Jag älskar dig.