I

Ett plåster över venen genomskinligt
skirt, kaffet smakar bara kaffe nu
och läppstiftsfläckar (och blod)
Teven spelar skivor, datorn visar film
utanför fönstret tätnar senvinterdimman
som blöta lager diffusion
och solen bakom
är bara en lampa
den sista att rigga ner
sista tecknet på att vi någonsin
var här




II

Personen du var och personen du
försökte att inte vara
skakar hand
som man gör
och ler, inte brett men uttänjt
lägger en arm om varandras ryggar
vänder speglar ut och in