Jag vet nu vad det är
i min själ som är så
sorgetungt

har jag förlorat tron
på kärleken
är den en önskedröm
och en illusion

mellan man och kvinna

är allt jag ser
de som inte vill väl

så ofta den som
säger sig älska skadar
vill krossa och trampa
ned med klacken

som en parasit som
suger sin näring ur
värdplantan tills den
dör av näringsbrist

sorgset att känna
den stränga ensamheten
tryckt mot sin hud och
kropp om natten

drabbar mig en
känsla av tomhet