det känns lite konstigt nu
att äntligen få sova, drömma
och faktiskt vakna till efteråt

det krävdes så lite, så otroligt lite
så uppenbart i efterhand… det är klart…

tröttheten fanns ju alltid där
ju mer man sov desto mer…

ja… det var ju ingen sömn
inte på riktigt

tänk… så många timmar, dagar, månader och år
sömn utan sömn… nästan så det låter vackert

världen har fått konturer nu
jag kan se djupet

jag tror… eller ja… det känns som om… kanske… hr vet man?
Jag tror hoppet har börjat glöda inom mig igen
kanske, kanske… kanske får jag elden tillbaka med tiden

det… det är lite läskigt…
en del av mig vill tillbaka in i det dova… det gråa…

hoppas jag inte faller…

/