Ser inte framtiden
varken det som kommer eller varit
hör åskan dundra fram
lyssnar på dess melodiska rytm
vill inte att den ska sluta
men någonstans finns det alltid ett slut
gungar fram genom stegen
ser knappt vad som finns runtomkring
ser bara det som rusar bakåt
i rasande fart
sköljer bort alla minnen
fyller en med fred och frihet
en känsla av underbar lätthet
känner samhörighet med denne
som väntade på mig vid solens uppgång
som aldrig svek och lyssnade
ställde aldrig de idiotiska frågorna
lät mig stanna vid dennes sida
då jag var nerbruten och behövde stöd
den som aldrig brydde sig om ens betyg
om den som struntade i mina brister
du bara stod där
accepterade mig för den jag var
du var min själs spegelbild
visade hur jag kände mig inombords
innan du gav mig det lugnet
jag förlorade
det är en av de största hemligheter
bandet mellan häst och ryttare
men något som är ännu större
är samspelet och förståendet mellan de två
ingen telepati,inget talande
bara ren instinktiv reaktion
som reparerar allt det som varit
ger dig en stunds frihet
som du strävar alltid efter
men fångar den aldrig under längre tid
än tre sekunder av ditt liv.