Känn mitt hjärta

Vill du höra?
Vill du se ?
Vill du känna?
ahh... kanske du får?
Gråta? ha... tror jag inte du gör...
kall som en sten? is kanske? eller
förkrossad?
är du lycklig nu?
svidande...
otrevligt...
fasanfullt...
underbart fruktansvärd?
Lysande mörker?
Hata att älska?
Ge mig din hand...


ångest

Plåga... åhh vad jag hatar det...
Men det kommer som vågor
Man ser inte när de når klipporna....
Det svider om det salta vattnet i såren... Orden... sakerna... göromålen...
Liten, Svag och feg, som ett eko i tomma rum susar de orden hårt mot svarta väggar

Åhh om jag slapp höra det igen... Som kalla frys sprut... - 45 grader rakt i ansiktet...
spott från halsen rakt i ögonen...så det svider... underbart.. inte...

Åhh jag måste tänka på nåt annat...skada mig själv... åhhh det ger lättnad... för några minuter
kan jag tänka nåt annat än det.... ajj blodet sipprar ur såren...
ajjj.... jag skär mig så blodet . . .

droppar ner på golvet....ohh nej,,, måste täcka över det innan nån ser...
de tror jag är knäpp ju... ahhhh... va ska jag göra? om jag bara kunde få bort de här
onda tankarna ahhh...så värdelös jag är... åhh jag duger inte för någon...

Tror aldrig nån kommer bry sig om mig... aldrig kommer jag känna mig älskad...så länge jag vet
att hon kan försvinna bort från mina armar... bort från mina ögon... bort från mina lungor... o mitt hjärta..
min andra hälft... hon gör mig så glad...men när jag är borta.... då kommer hon skratta...
så hon slipper mig och kan ta nån ny... som inte är så patetisk som mig...

som inte hatar mig själv lika mycket... för jag inte kan göra det perfekt...
jag vill göra det som är rätt...men känner aldrig att jag duger för henne... aldrig... aldrig.. aldrig...

så det känns skönare att att ta kedjan runt halsen.... hänga mig... men då skriker hon nej....

Jag frågar varför för att låta henne bry sig... men det känns som en sten mot mig... som en sten rakt i ansiktet...
ahhh ångest... orkar inte dö... orkar knappt andas... orkar inte tänka... på att hon var rätt men sen att jag inte dög...
för hon menade att jag bara skulle vara vän... det samma som att kastas i soporna...hellre brännas upp än det...

ahh smärtan...får min kropp att krampa...ajj....ahh...tårarna trycks in i min hjärna...ahh... som spikar rakt in...

Bättre att jag river min arm.....så jag slipper smärtan... ajjjj...det svider.... ajj...lugn och ro för några minuter...
några minuter att inte tänka på ångesten... tänka på allt det onda jag känner inom mig... som slåt mot mitt hjärta...

min inomboende människa smälts som när man kastar nåt i lava...aaaah...vill att det ska sluta ahhhhhhhh.....
aaaaaj...... orkar snart inte hålla det inte.... skriker och vrider mig...aaaajj...orkar inte längre....orkar inte känna känslan...
aaaj....tårarna rinner sakta ner för min kind...inte av tankarna utan smärtan av sorgen...att jag inte betyder nåt längre...
eller kanske en blandning...

Hål....så känns mitt hjärta...som luften gått ur... det hjärta du blåst upp...men nu drog du ur proppen....
o kvar blev ett tomt svart hål.... ajj det svider... ser du saltet... det pyser som när man häller citronsyra på nåt....
aoouw.... bättre ta kniven.... ajj min hand..... så ont.... men lite andrum....

Lite tid att tänka....vad jag kunde gjort bättre... vad jag kunde ha gjort...lite tid att skylla på mig själv... lite tid att förstå...

förstå att jag inte duger... inte känns som den rätta...för att jag inte är samma inte är lika... inte är likadan som andra...inte är där...
inte var där... aldrig var där för henne.... och nu har hon nån annan....

aaaaaaaaaauoawwwww...... varför? varför duger jag inte? varför ser jag ut som jag gör? är det det??? är det det? som gör att hon...hittat nån annan???
Hittat nån annnan.... aaaauowwww.....tårarna kilar ner tätare och tätare...
iskallt o menlöst....man gör ju inget för världen...du kan bli bättre...du kan ju alltid göra det bättre... varför kan du inte göra det bättre!?......
Regnet faller mot rutorna...mot gräset....det trampas ner... det blir trasigt...som jag..

precis som jag...när jag ser mig i spegeln....
Va ful du är... Du duger inte för nån... Varför skulle nån älska dig???
Varför skulle nån tycka om dig? Vad har du att ge??????
Mongo... Äckel... aaaaahh... jag orkar inte höra mer... jag orkar inte höra mig själv...

så jag går mot bilen....de många åren....känns så tomma... när det alltid gick fel... när man aldrig dög...


Krossat hjärta..

man duger inte... för nån... den värsta marddrömmen...är att aldrig accepteras...eller känna sig det...
aldrig fullständigt känna sig hemma nånstans... så man kan slappna av....luta mig... mot något...sluta ögonen och verkligen bara drömma...
om nåt bättre...om dig och mig...

men då kommer tankarna igen... han.... han... du övergav mig...för honom.... jag är inte nummer ett1....
det handlar om att ägas av någon...att äga någon...att bli köpt till någon ge sig själv som en gåva...
att bli det den andre vill att man ska bli...passa in i pusslet du är... hitta din bild nånstans.... göra en kopia och klistra in den i dig själv...
omöjligt...jag vet inte vad jag är...

jag vet inte vad jag blir...ångest...
jag ser den jag är i spegeln...men inte den jag vill bli... aldrig i styrkan av mig själv...orkar jag...
orkar inte nåt utan nåns hand...inte nåt utan nåns kraft... utans nåns ögon...utans nåns ord... utan nåns andetag....
kallt och dött... blir livet...lika gärna grått för det är fint...fint som ull...
det kliar...som såret....
på min arm... ajj...bättre att lägga i lite salt så jag slipper riva upp det....
så att jag inte behöver tänka på henne....
i famnen på den nya....
deras blickar som möts...
de skrattar....


Mitt hjärta vrids i smärtor...bara tänker på vad som man förlorat... varför???
mitt fel... mitt fel... ingen annans... oansvarig... meningslös... så patetisk...

åhh du hittade mig...du underbara solstråle... när man såg dig...du värmde mig med ditt skratt.... som solen en varm vår dag...
du lärde mig kärlek igen... du lärde mig att älska andra...varför gick du min vän? varför försvann du?? varför dög jag inte?
Varför dög jag en stund för att sedan bli som smuts under fötterna...bli satt åt sidan...bli som en utstött... bli omkullkastad...
dragen åt sidan med ena benet fastsurrad i en bil....ajjj.... tanken är deprimerande....och mer blir det ju mer man tänker på det...

ahhh underbara du... varför drog du av mig din nyckel till ditt hjärta...


stressen.

musiken dunkar högt...men ingen hör...det är tyst...runt om...
tårarna droppar o torkas av med handen... ingen vill höra på... ingen vill låta deras hjärta höra det man säger...de vill inte se hur man känner
hur man tänker...hur man ser på saker...upptagna med allt annat...orkar inte gå ur sina hjul för att stanna upp för att tänka på nåt annat....
saker man ser runt om sig...påminner en om stress... ahhh....den trycker på sakta... den gör en så otroligt trött.... fast man inget känner förrän det är över...

ajjj... varför slår du mig... var är jag? bäst jag sover lite...är du här igen... försvinn... jag vill inte se dig!... måste du alltid vara ivägen...!... kan det aldrig vara tyst här!?

allt i en smaskig sörja av ord...tankar... funderingar och flams...som kommer tillsammans med ett paket ris...mmm smarrigt...

åhh...hur många grader celsius är det? min rygg värker....ajj...stolen kliar mot ryggen.. oj vad är klockan????
redan så sent... ähh jag kan väl ändå sova ...behöver inte många timmar...

vad har du egentligen gjort idag???....ingenting??? vem är det egentligen som jobbar här?... har du inte ens gjort...
... nä... .. .. .. .. inte igen.... varför ?
Varför ska jag få ångest av vad du säger? av vad jag inte klarar av? av vad du kan och inte jag?



ilningar genom kroppen..

så kalla.. så kalla att de gör en stum...när man vet att man gjort nån illa... gjort nån så ont...så svidande... så blödande..
gjort dens tårar till isberg...lämnat denne i askan av ens egen raseri...av ens egens lögner... ännu mera ångest kommer över en...
man orkar knappt öppna munnen...öppna den för att andas... öppna för att ens säga förlåt...
öppna för att ens le igen...

göra henne hel igen...pusslaihop o tejpa... svaret kommer inte.... om det funkar igen.. inte på en lång tid... känns som en evighet...
hon gör mig så lessen...samtidigt som jag får skuldkänslor av att jag kastat något så fint... kastat det i golvet av ren illska...ren frustation..ren ångest...
en attack som gör en galen... gör en stum... helt paralyserad...

så vacker.. så medgörlig...så ljus i allt...medans min sida är mörk...mörk och kall...
min andra hälft... min andra sida som gör mig till den positiva person jag vill vara... aaaaaaaahhh...jag orkar inte tänka...
för det kommer bara tillbaka hela tiden...jag måste få ur mig det.. jag måste få skriva bort smärtan...svidande ångestfulla känslan...den går som
kalla ilningar genom kroppen...aaaaahhhhhhhh.....får gåshud... det svider från såret... vill inte röra det så det blir sämre...
vill inte heller tänka på det själviska jag gjort..så jobbigt.. så idiotiskt... så djävulslikt..
så överreagerat... precis som ingenting...men ändå så fruktansvärt horribelt..

om jag bara kunde backa tiden...göra sakerna jag borde gjort. göra om sakerna som jag gjorde... på ett bättre sätt...
på ett sätt som bara skulle vara positivt...min illska har bara gjort mig ont...vill inte använda den igen...inte på det sättet...

när man gör det bästa men lyckas inte... du får det du vill ha men inte det du behöver...då känns det att det inte kan bli värre...
jag vill vara den som lappar ihop dig...gör dig hel igen...åhhh....varför gick det så här långt..
varför stannade jag inte....varför körde jag över dig...och varför backade jag över dig igen? förlåt min solstråle...
förlåt att jag inte var där...kände mig död och meningslös..död och apatisk...
att jag kände mig så fruktansvärt frustrerad...
att jag gjorde nåt så illa...lilla du.. jag gjorde dig illa...