Vinden följer mig där jag går på gatan
går bland löven som ligger i den vita snön
snön den vackra vita oskyldiga snön
den som ingen har skrikit åt eller klagat på
den som folk abra trampar på trots att den kommer varje år

vinden vill vara med mig
vinden låter snön följa med och släpper som bevis ner en snöflinga
en snöflinga som landar på marken
den hårda kalla marken

jag stannar upp och kollar på marken
där har flera andra flingor nu samlats
bredvid den första flingan

jag tittar uppåt och blundar
blundar och andas in

sedan skriker jag rakt ut
FÖR HELVETE VAD VILL DU MIG
sedan står jag kvar där och bara blundar
känner flingorna landa på mitt ansikte och funderar på hur det är att vara snö
att vara det som vissa kallar det vita guldet

Vinden lämnar mig och låter snön vara mitt enda sällskap
mitt enda sällskap när jag går där
går framåt i hopp om att möta tåget och äntligen få bli en snöflinga
Nu orkar jag inte mera jag lägger mig här och blundar
nu är allt svart och kvar lämnar jag kärleken till den vackraste flickan