Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag skrev den här för snart en månad sedan, en dag som denna med sol. jag skrev den en morgon, med en kopp kaffe i handen.


jag vinklar mina persienner h släpper in lite ljus

Jag går runt och plockar
Jag tror att morrhåren börjar få lockar
Jag är i mina tankar och min beundran
Och någonstans planerar jag rundan

Jag vinklar upp min persienn och släpper in lite ljus
Jag ser hur mjuk kall snö kryper undan och byts ut mot hårt varmt grus
Jag vinklar upp min persienn och släpper in lite ljus
Och själarna fångar solen och ger sig hän åt solens rus

Jag måste ut ett tag fast att jag inte vill
Jag måste på ett möte, handla grönsaker och lite till
Det bär mig emot, det bär mig onekligen emot
Och jag undrar om det där molnet som närmar sig solen är ett hot

Jag vinklar upp min persienn och släpper in lite ljus
Jag hör hur knarrade snö ersätts av vårvattens brus
Jag vinklar upp min persienn och släpper in lite ljus
Jag sätter lite färgglada blommor i ett krus

Jag gör upp planer, går runt, ritar upp i marken och drar sträck
Jag undrar om jag kan ersätta min mentala mur med en syrenhäck
Det borde ge en känsla av ”vänligt men bestämt” skulle inte det gå?
Jag funderar över varför man minns regn, sol, men inte den enskilda dagen som var blå

Jag vinklar upp min persienn och släpper in lite ljus
Och jag söker oh finner en energi, en inspiration att städa ur mitt hus
Jag vinklar upp min persienn och släpper in lite ljus
Grannen närmar sig grillen i ett förkläde som är hans frus

Jag tar på mig en fliströja och en toppluva
Jag vet nog hur det går, det hör liksom till med vårsnuva
Nu känns det plötsligt varmt fast det är lika kallt som i höstas
Jag antar att de inte finns en patetiskt döende sommar som behöver tröstas

Jag vinklar upp min persienn och släpper in lite ljus
Solen jagar bort vintern på ett diplomatiskt vis som närmast kan beskrivas som burdus
Jag vinklar upp min persienn och släpper in lite ljus
Likt en ros sprungit ur en knopp ser jag ett lejon sprungit fram ur en mus

Jag försöker hålla mig på banan, jag minns inte när jag mindes en vår senast
Kanske människor kan möta det enkla då deras själar är som renast
Kanske man kan vara utomhus utan att slita ihjäl sig eller röka
Kanske man kan ta med sig en bok, en frukt och njuta, jag tror jag ska försöka




Fri vers av PPQ
Läst 384 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-05-05 06:49



Bookmark and Share


  Carina Johansson
Du har på ett starkt sätt fångat en känsla av två val med ambivalens. Njut av kaffet!
O tack för att du delat med dej.
2010-05-05

  Måna N. Berger
Håller med drakbruden härnedan, den borde sjungas! En blues om våren? Kanske. Verkligt fin text!
Jag gillar dina rim som inte är sökta, de faller naturligt på plats och jag gillar radernas krängande och hur de tvärbromsar och välter av slutrimmet så exakt som sista byggstenen i ett konstfärdigt murverk - fast du skulle ju ha en syrénhäck istället.. Det ena utesluter inte det andra! Syréner för vänligt, murverk när det ska vara bestämt!
Dessutom blev jag inspirerad att gå och ta mig en kopp kaffe i majsolens sken :)
2010-05-05

  drakbruden VIP
Härlig! Jag önskar att någon ville tonsätta den!
2010-05-05
  > Nästa text
< Föregående

PPQ
PPQ