hem igen, direkt efter jobbet.
fort in med ica-kassen i köket.
hälla upp flingor till ungarna.
fösa in dem på rummet,
med läxor i vänsterhanden,
och en skål med kalaspuffar och mjölk i den högra.
ta hand om dagens diskberg.
otroligt hur många tallrikar och glas
en ensam person kan använda på en dag.
hasande steg.
en morgonrock glider förbi.
självklart älskling, jag köpte en låda vin åt dig.
ja älskling, jag jobbade länge idag.
förlåt älskling, jag ska inte dumpa barnansvaret på dig något mera.
jag vet älskling, det är svårt att vara arbetslös.
de hasande stegen försvinner åt CSI-ljudets håll.
diskborsten cirklar över tallrik efter tallrik.
diskvattnet blir allt saltare.
och de säger att män inte gråter.
bullshit.



fan.
kalla jävla fittväder.
varför skulle jag glömma tröjan hos den där snubben?
den ligger säkert hopknölad under madrassen.
den måste blivit krossad när vi studsade omkring ovanpå.
tacka gud för p-piller.
de säkrar min uppmärksamhet.
min uppskattning.
helvete.
varför skulle jag lämna tröjan?
måste sätta mobilens alarm fem minuter tidigare nästa gång.
så jag inte glömmer nåt när jag smyger ut.
fem minuter åt genomsnokning av vemfandetnuärs rum.
min favvotröja.
liksom, vem gillar inte en ljusblå adidaströja?
kommer fan ta evigheter innan jag kan köpa en ny.
jävla studiebidrag.
räcker fan inte till nånting.
mat med folket på mcdonalds, cigg, cider till festerna, ett par kläder.
en ny mascara, så jag kan vifta till mig nån ny som överöser mig med kärlek för en natt.
och så pillrena, tänker fan inte be mamma om pengar till dom.