Allra finaste svarta fågel
med allra klargulaste näbb
Hon sträcker ut armen
får fågeln i hand
Ser in i dess ögon
allt den sett
allt vad han sade
han som rör hennes innersta
strömmar in i henne
Viskar så rakt in i dess skimrande fjädrar:

"När månen är full
vill jag honom möta
i gläntan där ekens kraftiga krona vakar
När månen är full
vill jag att han kommer ensam
om han törs".

Allra finaste fågel
med allra vackraste näbb
tar till sig allt
registrerar
och ser sedan bort
Strax därefter sträcker den ut
och försvinner snart över trädtoppar
Om någon dag eller så når den sin ägare åter
med budskap som kommer att reta upp honom
som vanligt

Ger man sig i lag med en älva
måste man ha starka nerver och gått tålamod
och han har väntat så länge nu
på denna kvinna som gäckande retas

Han vet precis vilken ek
vet när månen blir rund
och medan den vackraste svarta fågelns nacke vrids om
bidar han sin tid.

Allra finaste fågel kommer ej tillbaka
Älvan anar nog varför
Hon är inte dum

och när månens klara rund sprider sitt silverskimmer över land och hav
och när nattluftens klara kyla väcker hennes sinnen
är han på väg, ni vet vart
men hon står redan beredd, ni vet vart
för den man hon vill ha är onekligen vacker men farligt elak
Starkare än henne är han enbart i sin egen fantasi
hade han vetat vad som väntade honom efter ljuv älskog
hade han aktat sina fingrar

Och när månen sakta sänker sig och byts ut mot en varmgul sol
ligger han fem fot ner i jorden och hann inte ens märka vad som skedde