Gick hon ensam ner för
stentrappan från huset

ett ensamt hus
i en ensam stad
bland nötta varelser

de som fick stanna
de som fick gå

lyfte hon upp sin slitna
kappsäck från stengolvet

en natt hade hon blivit där

gick hon sen därifrån
lämnade dem som ville
forma en ring runt hennes vilja

och vandrade
rakt österut mot solen
eller åt något annat
okänt väderstreck

som ville hon
hitta till botten

utan att se sig om
gick hon
mot en lågt stående sol
och stilla svårmod

en morgon mitt i tiden

bländad av motljus