Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till en underbar person, som säkerligen läser det här någon gång...


Det vackraste jag vet

Solen sjönk
Över ängen där vi gick
Ingenting att vänta
Behåll orden som du fick
Vi sprang ner
Under bron över ån
Jag glömde allt
Vi någonsin fått till låns

Du andas in
Solen jäms med marken
Över brustna rep
Överallt flyger arken
Du andas ut
Axen böjs i vinden
Solens strålar
Träffar mig på kinden

Du är
Det vackraste
Jag vet

Molnen släpper
Aldrig himlens varma famn
Låt inte mossan lura
När du hittar hem i dimmig hamn
Skogen hjälper
Tallens barr lämnar spår
Jag väntar
När drömmar växt i dina lår

De väntar
Ingenting gör dig mer fri
Ett förflutet nu
Jag ska alltid vänta, stå dig bi
Det är viktigt
Glöm inte att se på andra ibland
Här på berget
Nere på stranden i ett okänt land

Du är
Det vackraste
Jag vet




Fri vers av En Liten Poet
Läst 384 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-05-12 19:28



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

En Liten Poet