det är kväll och ingen

beröring nalkas min kropp

ögonen är blinda
kroppen utan tanke
utan skyddande hölje
saknar den ram att vila

omkring sveder det kalla
hålet att drunkna i

tröst, att bränna huden
i sorg, jag försöker vanmäktigt

att linda in den i poesi
som en sinnebild, som
ett tecken på att livet pågår

små vita skrynkel-lappar
med text som fjädrar
i fladdervinden, ser jag dem

är jag förbjuden att
beröra med ens mina

fingertoppar

för de verkliga