Total tystnad i tingens taniga värld,
trosbekännelse, treenighet,
Gud sägs vara lärd.

Tiga talar tusens tankar,
träd vi ned i jorden bankar.
Tistlar skjuter upp mellan våra tår
omsluter och bränner redan svedda lår.

Tarmarna trilsknas, tomt i magen,
tycker inte om att du tuggat tänder under dagen.

Tungan lirkar, tipsar om accepterade meningar,
men jag bottnar inte, jag tvekar,
betvivlar våra människodräneringar.

Tumult i hjärnan,
som tillverkar tidlösa tankar.
Förgäves sökes plats att kasta ankar.

Törstar efter hav med djup och evighetskänsla,
finner ingen trygghet i en värld där allt måste glänsa.

När sömnen runnit ur mig likt en ömsint plåga,
Vaknar inom mig en obesvarad fråga.
Vem är det som håller mig vaken?
Vem synar min ande?
Klär av mig naken?