Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

På flykt


Länge hade de hållits sig gömda, allt han kände till
låg innanför det svarta, fördragna.
Utanför fanns ljuset, det visste han.
Då gardinerna drogs bort en stund på morgonen
bländade ljuset honom.
Mamma sa att de var på flykt. Det fanns de som ville skicka
tillbaka hans familj till det land de kommit ifrån.
Där hade han också gömt sig. Men mamma hade
lovat honom den dagen då de kom hit, att de aldrig mer skulle behöva gömma sig.
Då skulle han få vara ute och leka med de andra barnen. Han gläntade på gardinen, tittade ut i återvändsgränden och längtade. 




Prosa av Rosen VIP
Läst 259 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-05-20 21:14



Bookmark and Share


  Anna*
Stark text där vi får tänka oss in i grabbens upplevelse av sorg och svek. Allt för många får lov att uppleva det du beskriver här.
2010-06-21

  Smörblomma
Åh, så starkt och sorgligt! Mycket bra skrivet, du får fram den lille pojkens svåra situation väldigt bra.
2010-05-27

  Miss Mod
Starkt, att alltid vara gömd, vad händer med människan då? Det borde hända något.
2010-05-22

  anits VIP
Fina rader om så svåra
saker, som vi kan ha så
svårt att förstå, vi som
aldrig behövt gömma
sig på det viset
2010-05-22
  > Nästa text
< Föregående

Rosen
Rosen VIP