Sprungen ur mitt hjärta
Ekot från då hörs inom mig.
Känner smaken av salt,
av havet
och kommer ihåg hur det känns
att peta bort larver från kött
och vänja magen
Att äta av ren instinkt,
inte med ögonen

Brödet som möglat
sparas till barnen
att blötas med surmjölk
sur mjölk

När mörkret faller
och de små vaggas till ro av oroligt hav
kommer tankarna
Kommer vi att överleva?

Och lössen som kliar
suger blod ur oss
och ger oss nerver som darrar
Aldrig får vi vara ifred
och inte kommer vi undan

Det gör så ont...

Framtidstron och glädjen
byttes ut så snart
alltför snart
mot överlevnadsinstinkt
och djup rädsla
Men överallt hörs det viskas:
En dag till
bara en dag till
Det klarar vi, älskade

Imorgon kan vara den dag
vi åter når land