instängdheten är påtaglig, ja
jag är i en buss med punktljus där jag helst skulle ha
fullständigt mörker

en människa sitter framför mig,
jag hör hans musik,
trots att de flesta ljudvågorna går rakt in bland människans tankar så finns det sprickor och flyktvägar för några vågor att slingra sig ut,
in i mina öron istället
jag vill inte ha dem där

utanför fönstret är det mörkt, är det himmel och träd,
träden avbildar sig som silhuettter mot himlen,
som är mörk och gråblå, likt himlen i en skräckrulle från tidigt 1900tal

en ung man sneglar på mig, kanske
för att jag gör detsamma med det spelar ingen roll
jag tar åt mig, tackar och bugar för hans uppmärksamhet och uppskattning,
dricker
mera
smoothie