vad är den egentliga meningen med kärlek?
är det meningen vi ska vara ensamma?
varför är vi såfall byggda med känslor?
men om det är så att vi alla dör ensamma
vad är då vitsen med kärlek?
men å andra sidan, de bästa minnena man har
är inte från när man är ensam, utan med någon.
livet är bättre med sällskap, kan det faktiskt vara så?
att man egentligen behöver en "andre pilot"
en person man kan dela stunder med, goda som onda,
för att kunna finna någon slags lycka?
man är ju trotsallt som lyckligast med någon vid sin sida
alltså måste kärlekens mening vara lycka?
att kunna vara lycklig måste man känna eller få kärlek.
men hur viktigt är det egentligen att finna denna lycka?
för är vi inte alla rädda för att dö ensamma
kan det vara så att vi tänker på just den lyckan varje dag?
att vi alla strävar efter den.