Den unkna sommarluften i ett täcke över marken
sticker molnens magar
De rullar ihop sig, som igelkottar
som tassat på egna taggar
Drar i en båge mot platsen där solen klättrar ner igen
Bränner sig
i kanterna; hela himlen är en eldsvåda

Bortom klöset i flammorna
vilar det mörka svala tysta; Dit vi skall åter varda

Som en lossnad luftbubbla ska vi stiga
till ytan
Som en död blåval
sjunka till den djupaste botten