Det är molnen som kväver mig
tynger tynger ner
Svarta nattmoln med oro i
Blåsvarta nattmoln med ångest i
Sakta drar de in
Lurar er med sin fyllighet
och mjuka attityd
Men jag vet dess lömskhet
Fyller världen med svärta
smärta och vakenhet
tynger luften svårt
gör den tjock och oinandningsbar
tills gryningsljuset jagar dem undan