luddighetens varma tvångströja...
Vem smorde in mina ögon med vaselin?
… eller något annat oljebaserat klägg
Verkligheten glider bort…
… men den skiner… luddigt
som solen genom en ihopknögglad kristallkaraff
Vart fokuserar man när man knappt existerar i blick?
och varför känner jag mig som om jag sitter i en grill
… inte i brand men på väg att pressas samman till en metallkub
… det passar inte… eller mycket… kanske… kanske…
Varför frågar jag om svaret aldrig kan uppenbara sig?
… är jag trött?
vill sova men kan inte blunda… ögonlocken missar målet
… öppnar sig mer… tänk om de faller av…
… det finns inga svar kvar då frågorna är idiotiska…
… det finns inget idiotiskt kvar då frågorna besvarar sig själva…
… frågorna är idiotiska… besvarat och klart…
satans luddhög av ljud i mitt öra…
… det ska vara tyst så ingenting hörs
inte brölande som en döende ko
… eller mitt laminerade ansikte
som avslut berövas mening från mening med brist på…
/