(försök nr. 3)

drömmen är klar
som liv betraktat är mitt helt okej
men drömmen är klar
drömmen är kvar
även om drömmen bara finns i ett gammalt minne
ett av de få jag har kvar
inte ens verkligheten har kunnat ta död på den
inte ens overkligheten

och drömmen är enkel
precis som allt
allt som slutligen blir någonting bra
en måltid, en tavla eller någonting annat
ju mindre arbete
ju mindre tjafs
desto bättre

och drömmen var alltid bättre
baa en ingrediens
ja, och jag själv då
enkel, enkel, enkel

och helt och hållet omöjlig

precis som drömmen ska va'

drömmen själv måste hållas hemlig
jag kan inte yttra orden
men den är självklar

tror jag

alla har den drömmen kvar

varesig man vill eller kan
eller vågar möta den
eller ej
så finns den där

som en blytyngd runt halsen
vi… eller kanske bara jag
vad jag inte vet…
vi kvävs och tyngs och grundar en hel existens
i hoppet av ordet

tyngden kanske försvinner

när dröm
eller om dröm

blir verklighet

tills dess

om verklighet någonsin kan bli så idiotisk

så gläder jag mig över känslan

att drömmen alltid är kvar
och, med den, ett hopp som
hur orimlig det än ter sig
alltid stannar kvar

långt ner i den kalla tystheten
tyngd av sig själv
rakt ner i sörjan
hos ännu en människa
i det vi kallar liv

/