Det har alltid funnits ett omsvepande tomrum
som ett vakuum mellan mig och omvärlden
och jag undrar hur du kunde älska mig ändå?

Jag lät dig aldrig komma tillräckligt nära,
nu i efterhand så borde jag ha gjort det.
Inte hållt så hårt i mitt skyddsfält för jag
märkte ju att du slutade försöka tillslut.

Jag vet att jag förstörde allt men jag
trodde att jag skulle hålla ihop oss så.
Hoppades att det skulle hålla ihop mig.

Men ja,
jag är nog lite mer ensam än förut

lite mer trasig
utan dig.