i drömlik dvala, en själsfrände
i ljusvirvlar ett ansikte vagt
jag föll med pulsar slag i slag

nattens sanddynor
finkornig len och varm
silar andetag

månens ljus nu som då
mitt i seglar vi - till längre fram än före
spänner skört - frihet och längtan
siare skyr alla spår
tidens städ angriper bojor

ebb till flod, storm till stiltje
sköljer våg för våg
vävda tecken - på himlavalv 
i sorgen...ur klangen en tröstens moder

har jag gått vilse?
nej, du har kommit hem
se i själsöga fladdrande ljuslåga
ljusspelet vid tidens ände

i drömlik dvala steg jag upp
allt itu var helt
sådant som nu lockade - visade väg
talade till mig - om det halva
blev för anden hel